Utan boll ingen golf

Bollen är central inom golfsporten och den har styrt mycket av sportens utveckling och utbredning. Billigare bollar möjliggjorde tillväxten till de breda sociala skikten. Bättre bollar som flyger längre och är lättare att kontrollera har ställt krav på förlängning av banorna och en utformning med fler svårigheter – allt för att utmana spelarna.

Fjäderbollen – från slutet av 1400-talet

Ett folkligt spel med klubba och träboll tror man var golfens föregångare i Skottland. Mot slutet av 1400-talet vet vi att aristokraterna började spela golf med klubbor och en boll gjord av en ihopsydd läderpåse som fyllts med hår. Bollarna importerades från Holland och var dyra. När man i Skottland efter en tid började tillverka egna bollar och fyllde dem med fågelfjädrar blev det lättare att få bollen rund. Den här typen av fjäderboll använde man när golf började spelas på det sätt vi känner igen från idag. En boll kunde då i dagens penningvärde kosta 500 kronor eller mer. Antalet tillverkare var få och de kunde inte göra så många per dag. Tillverkning av fjäderbollar var ett svårt och krävande hantverk som krävde stor yrkeskunskap. De första bollmakarna var troligtvis skomakare. En hög hatt fylld med fågelfjädrar som kokades mjuka skulle tryckas in i ett litet hål i lädret innan det syddes ihop. Lädret torkade och blev hårt samtidigt som fjädrarna expanderade när de torkade och resultatet blev en hård kula som sedan målades vit och bollen var färdig. Med tillverkarens signatur i bläck och en viktangivelse fullbordades konstverket. Bollarna var verkliga dyrbarheter och kostade mer än en klubba.
Ett allvarligt problem var att de som tillverkade bollarna förstörde sina lungor och sällan blev över 40 år gamla.

Fjäderbollen hade många nackdelar. Den var dyr, gick lätt sönder, påverkades starkt av fukt och höll i regel inte mer än en golfrond. Med ett bra slag kunde skickliga spelare få den att flyga 170-180 meter. De klubbor som användes var så kallade longnose-klubbor med huvud av träslag som äpple och päron. Järnklubbor användes bara när longnose-klubban inte kom åt bollen eftersom de skadade bollarna för mycket.

Kostnaden för bollarna var ett viktigt skäl att utövarna var få och tillhörde samhällets mest förmögna. Under 1840-talet räknar man med att antalet utövare inte var fler än 2000 fördelade på 15-20 golfsällskap. Övervägande del av utövare fanns i Skottland.

Guttaperkabollen gör entré 1840-talet

Vid mitten av 1800-talet upptäckte man att bollar med goda egenskaper kunde tillverkas av det gummiliknande träsavsmaterialet guttaperka. Denna boll bäddade för golfens utveckling genom att den kunde massproduceras och därmed blev billigare än fjäderbollen. Den flög längre och var lättare att kontrollera för spelarna. De första som producerades hade problem med att luft kapslades in i den annars solida bollen. Det gjorde att den var obalanserad vilket påverkade flykten och att den lätt sprack sönder. Men med tiden blev man mer erfaren i tillverkningen och började också blanda in andra material i guttaperkan som gjorde bollen bättre.
Till en början var bollarna bruna och helt släta. Snart upptäckte man att bollar med revor flög bättre och då började man förse bollarna med mönster redan från start, det vi idag kallar ”dimples”. Först genom att man hamrade in ett mönster och senare med att man skapade gjutformar med inbyggt mönster.

Inledningsvis var det de tidigare fjäderbollstillverkarna som tog upp guttaperkabollen i sin produktion. Även någon enstaka club professionell producerade bollar. Mot slutet på århundradet kom företag som var verksamma i gummibranschen in på marknaden och de hade kapacitet för riktig masstillverkning. Spalding & Brothers lanserade med framgång ”The Vardon Flyer Ball” precis i slutet av guttaperkabollens storhetstid.

Haskell-bollen 1898.

Nästa stora språng i golfbollsutvecklingen kom 1898. De amerikanska uppfinnarna Coburn Haskell och Bertram Work upptäckte att en boll med en kärna av lindade gummitrådar och med ett hölje av guttaperka (senare balata) ytterligare förbättrade bollflykten och kontrollen. Den var dessutom ännu billigare att producera än föregångarna och gav förutsättningen för golfens starka tillväxt i USA.

Det dröjde länge innan bollarna fick en fastslagen storlek. Fram till 1930-talet kunde variationen i storlek och vikt vara stor. Länge hade engelsktillverkade bollar en storlek på 1,62 tum och de amerikanska 1,68 tum. Sedan 1986 är det den amerikanska storleken som gäller för alla golfspelare.

Den lindade moderna bollen – 1970 – 2000

Bolltillverkarna fortsatte med en boll för de bättre spelarna som byggde på Haskellbollens principer men skalet, som från början var av Guttaperka eller Balatagummi, ersattes succesivt av konstgjort gummi och den vätskefyllda kärnan ersattes av en solid ”studsboll” som gummibanden lindades kring. Efterhand fick man fram ett tåligare och tåligare skal. Bollmodellen var i första hand gjord för spelaren som sökte kontroll av spinnen i närspelet.

Two-Piecebollen av Surlyn – 1968 - 2000

Under slutet av 1960-talet kom en boll som hette Top Flite som hade en stor gummikärna med ett tunt plastskal av materialet Surlyn tillverkat av DuPont. Bollen gick längre än de gamla Haskellbollarna och indelningen i precisionsbollar och distansbollar började.

Pro V1 och dess efterföljare – 2001

2001 släppte Titleist en bollmodell som skulle revolutionera bolltillverkningen. Den hette ProV1 och var egentligen en kopia av ett patent som Spalding hade gjort för sin serie ”Strata”. Bollens egenskaper passade extremt bra i kombination med de nya titandrivers som hade börjat tillverkas i slutet av 1990-talet. Den första ProV1-bollen var i 3 delar och på senare år har vi sett bollar med upp till 5 olika delar (Taylor Made Penta). Bridgestone är den tillverkare som arbetar hårdast med att få golfspelare att prova ut sin bollmodell lika noga som man provar ut sina klubbor. De flesta bolltillverkare erbjuder numera minst 3 eller fler modeller för att passa olika spelares krav på längd, höjd, hårdhetskänsla och spinn-egenskaper. En trend under 2010-talet har varit att bollarna blir mjukare utan att tappa längd.

Framtidens golfboll?

Tid efter annan uppkommer en diskussion om att bollarna nu flyger för långt. De duktiga spelarna slår över de hinder som av banarkitekten var tänkta att tvinga spelarna till strategiska val. Det blir ett driver/wedge spel. R&A och USGA presenterade i februari 2020 en utredning ”Distance-Insight” som föreslår att åtgärder måste vidtagas för att minska slaglängden. Det är för dyrt att bygga om golfbanorna till allt längre slag från de duktigaste och för många äldre banor finns inte mer plats. Om det är ytterligare begränsningar i hur klubbor och bollar får vara konstruerade säger man inget om än, men en av tankegångarna är att vid vissa tävlingar skulle man kunna föreskriva att en viss typ av boll används.

En golfboll

Storlek minst 42,67 centimeter, vikt högst 45,93 gram och ungefär 400 dimples

Bollar godkända för tävlingsspel skall testas avseende egenskaper för utseende, hastighet och symmetri. R&A och USGA gör detta i sina lab.

850 miljoner bollar tillverkas varje år – vart tar de vägen?

Det kan ta 100-1000 år för en boll att brytas ner i naturen och den innehåller plast och kemikalier som är skadliga för djur- och växtliv.